En något misslyckad (första) julfotografering

Jag älskar snö. Det gör jag. Tokglad var jag när jag såg snön vräka ner hela kvällen igår.
Så idag begav vi oss ut för att fotografera lite obligatoriska julbilder. Jag hade redan bilden färdig i huvudet. En Brun hund med tomteluva under en snötäckt gran. Grönt och rött och brunt och vitt och bokeh och sådär jätteproffsigt. Blev det så? Näh! Några ingredienser fick vi med i alla fall. De granarna vi hittade var antingen jättesmå och täta eller hade alldeles för höga grenar för min brunråtta. Det såg allramest såhär tokigt ut:

Nä, den iden slopade vi. Men vitt och brunt och rött då? Jorå, det gick bättre. Till slut.

"Hej, Branni! Sitt!" sa  jag överenergiskt. Precis som vanligt, alltså. Så satte jag på luvan.

"Näpp!" sade Brun och petade snabbt bort den med tassen.

"Luva?" provade jag igen.

"Näpp, serru. Inte riktigt så, nä."

"Luva = godis?"

"Saru.. Saru godis? Tjohoo, luva = godis!!"

Så gick jag bort några meter för att fota.

"Tjoho goodis! Jag älskar dig matte. Älskar dig jättejättemycket. Haru godis saru? Jag älskar godis!!"

Helt plötsligt hade jag alltså Brownie över hela mig. Lyckat, hmm..

Efter en stunds godismatande och tomteluvspillande lyckades jag få honom att förstå att luva+stanna=godis. Även om han inte är det största mattesnillet jag känner. Och att han allra mest satt hypnotiserad av godisen i min hand och väntadeväntadeväntade på frikommando. Mest hela tiden. Och när det tog för lång tid (det vill säga mer en sisådär 3,67 sekunder) tyckte han att han kunde avbryta själv. Utifall att jag hade glömt ordet för frikommando. Sånt kan man ju aldrig veta liksom. Fast egentligen behöver jag inte skriva detta utan kan låtsas att han satt helt perfekt stilla och såg söt ut under hela photoshooten. För att jag lyckades faktiskt få en bild som blev ganska så bra. Även om luvan är ganska så jättemycket för stor.

Och även om de allraallra flesta bilderna såg ut mer såhär:

Dessutom lekte vi lite parkour i skogen där det inte var snö och slask. För givetvis kommer inte heller denna snön att stanna. För det är ju inte på det viset det fungerar längre. Även om vi hann komma ut tidigt nog att leka och fota lite i snön på fotbollsplan.

Att fotografera en Brunhund under tokryck är inte det lättaste..

Klätterkoira. Nä, han har inte rabies och försöker äta upp trädet.
Jag kilade in en godis för att han inte skulle få för sig att hoppa ner.

'allu theree!

Och en hope snöbilder också. Bara för att jag kan.

Omöjligt att fånga fokus, som sagt..

Fånga snöbollar är skoj!