Kantarellkoira in the making

Idag var vi igen ute och lekte kantarellsök. I fredags fick han börja att nosa lite på kantarellerna genom att jag la en godis under som han fick ta, så att han kopplar kantarell = godis. Sedan bad jag honom söka igen och javisst gick han åter till svamparna, antagligen då han vet att han fick godis när han var där förra gången. Några gånger nosade han till och med upp kantareller i närheten på eget bevåg. Detta är en ny typ av träning för oss, då vi är vana vid momentträning som ska gå fort att klicka in, men söket tar sin tid. Och det är så roligt att se hur han fokuserar att jag oftast sitter när i skogen med ett stort fånigt leende på läpparna, haha.

Fanns massor av kantareller i skogen men vi plockade bara lite. Blev god vegansk svamprisotto sen :)

Lite pausunderhållning på Brownies initiativ..

Introduktion till kantarellsök

Som jag skrivit en del gånger nu så har jag under en tid velat testa på kantarellsök. Det här med svamp är ett nytt intresse även för mig, och istället för att Brownie ska gå runt och ha tråkigt under svamppromenaderna så tänkte jag att lära honom att söka kantareller, och så småningom kanske även andra svampar.

Eftersom vi inte har någon möjlighet till att gå kurs så googlade jag runt lite och hittade en väldigt trevlig och pedagogisk artikel från Canis som jag kommer att utgå från. (Artikeln finns häär)
Så idag fick han ett svampsökarhalsband, ett gammalt halsband med snusnäsduk, jättegulligt!
Vi började med själva markeringen som han kommer att markera kantarellerna med, vi använder "ligg". Till en början var han väldigt konfunderad över vad jag ville och visade alla möjliga trick och konster. När han märkte att jag bara var ute efter att han skulle lägga sig så kollade han på mig med en min som sa "Men hörru, detta kan jag ju redan, förskolenivå på den va?". Men sedan ryckte han på axlarna och tyckte att det var förbaskat kul att slänga ner sig på marken överallt och hela tiden. På ett av ställena fanns det t.o.m. lite kantareller, som han fick nosa på. Men inget seriöst, det fortsätter vi med senare till veckan.

Och något som kanske är självklart för många, men inte för mig, är att hur fantastiskt duktig han är på att träna med störning, då grannens birmakatt satt några meter ifrån och kollade på hela föreställningen med Brownies skutt-tjoho-ligg. Jag bara måste fortsätta kommentera det hela tiden. Så jäkla imponerad jag är över min hund. Så grymt bra:ig som han är. För bara ett par år sedan kunde jag knappt ha lös honom alls för rädslan att stöta på en hund eller katt (eller vilt) i skogen.

Gjorde även en kategori till ämnet svampsök då jag tror jag kommer skriva ett par styckna inlägg om det.