torsdag 30 april 2015

Jag har inget att säga..

.. Så därför skriver jag istället! ;)

Veckan har varit ganska så seg med några av de jobbigaste nationella proven, så min hjärna är ungefär som potatismos. Minus potatis. Därför älskar jag långhelger. Riktigt mycket, tycker jag om dem. Hela denna helgen är nämligen fullspäckad med diverse hundaktiviteter. Imorgon åker vi och kikar på tävlingarna (agility och rallylydnad) i Smålandsstenar. På lördag ska vi åka till en gårdsbutik för att kika på lite kul animalier (ägg och köttsorter) till den Bruna, för att sedan spendera resten av lördagen och söndagen hos min mormor, och även försöka få till någon rallyträning på BK som ligger på gångavstånd därifrån. Fullt upp, det gillar vi.

Dessutom har startordningen till tävlingen i Jönköping kommit som är nästa vecka. Två sena starter, inte direkt vad jag hoppats på.. Men men, vi får göra det bästa utav det, även om jag hade hoppats på åtminstone eeen tidig start..

Random utfyllnadsbild från i veckan.

söndag 26 april 2015

65 hundtricks

Idag har vi sysslat med att uppdatera tricklistan lite. Alla trick fanns (och finns fortfarande) inte med och några nya har han lärt sig efteråt. Så det var hög tid. Vi var dock bara ute någon timme eftersom det var så varmt, men vi får fortsätta någon annan dag. Enjoy!







lördag 25 april 2015

En hundig utflykt utan hund

Var på klubben igår. Precis som jag allt som oftast är en gång i veckan. För att träna rallylydnad. För vi ska ju faktiskt tävla snart. Om bara två veckor!! Men när jag kom dit på eftermiddagen var det bilar och folk och hundar mest överallt. Dessutom hade jag nästan helt glömt godis, så någon vidare seriös träning blev det inte. Vi struttade förvirrat bort mot agilityplanen som var den enda lediga. Lekte lite agility, lite HtM och allmänt ploj. Så kom jag hem och kikade runt lite på facebook, och ser på klubbens facebooksida att de tydligen ska ha brukstävling imorgon. Spår och rapport och lydnad och sådant. "Varför inte?" tänkte jag, och så åkte jag, mamma, och hennes voff ner och kikade på lydnaden och lite rapporten. Dessutom kikade vi lite på de sötnosiga små hästapollarna i en av hagarna mittemot klubben. Jag älskar hästar, men har varken lust eller ork att utveckla det intresset. Jag nöjer mig med att kika på dem, kanske klappa lite och fotografera.

Brownie fick inte följa med denna gången, främst för att jag ville kika på tävlingarna. Bruks är ingenting som jag intresserar mig för som det känns nu, men det är alltid kul att lära sig om nya sporter. Sen är det ju kul att det är så nära.



söndag 19 april 2015

En satsning

Precis som alla andra inlägg på min blogg de senaste veckorna handlar även detta om rallylydnad. Om att vi förra veckan kände oss helt förlorade inför att anmäla oss till tävlingen 1:a maj, hur vi fortsatte att träna med tema "kul ska're va', detaljera gör desamma!". Och hur det gick från klarhet till klarhet och mer glädje i varje träningspass och nerplitat blogginlägg. Så nu vågade jag. Äntligen har vi anmält oss till årets första tävling, en dubbeltävling i Jönköping 9 maj!

Det känns som att alla problem vi stött på under den senaste veckans träningspass har lösts i passet efter. I lördags tärnade vi hel bana på klubben, där 1, 2, 3-skyltarna, både framför och vid sidan gick sådär. Men i kvällens snabbpass på fotbollsplan var det hur kul som helst att ett-två-tre-sitta. Jag är verkligen jättepeppad, men också otroligt nervös. Och det är ju det jag vet att den nervositeten jag får på tävlingar är ingenting jag kan träna bort hemma,  men jag är ganska trygg ändå i att ha gjort upp en plan för hur jag ska lägga upp det, oavsett om det går bra eller dåligt. 

Så det vi ska träna på nu är främst att träna starter. Antagligen kommer jag börja starta honom framför mig innan vi går in på plan, då det verkar som att han oftast blir taggad när han kommer in i fotposition därifrån. Sen ska jag givetvis analysera hur de gör på 1:a maj-tävlingen, som den närd jag är ;)


söndag 12 april 2015

Rallylydnad för att det är ROLIGT

På rosa moln, där svävar jag. Leendet har nog inte försvunnit än från mina läppar, även om det var flera timmar sedan vi kom in från dagens träningspass. Inatt skrev jag ett inlägg om belöningsvariation och motivation. Eftersom jag skrev det mest för att få ut mina egna tankar och bolla idéer med mig själv är det inte publicerat, men jag kanske gör det senare om jag kan formulera ihop det bättre och om någon är intresserad av mina tankar i ämnet.

Så vi jobbade mycket med olika sorters belöningar. Spannmålsgodiset kom på en given första plats, därefter det hemgjorda torkade hjort- och älgköttet. Fast vänta lite nu, var det verkligen sanningen? Nej, sanningen är att JAG var den bästa belöningen! Det är ingen klyscha, utan det var verkligen så. Det som gjorde han allra mest motiverad var när jag klappade händer och gosade med honom, och även när vi pausade och gjorde lite roliga favorittrick. Visst gör vi detta på alla träningar, men just idag så låg Brownies fokus inte bara på godiset, vilket det allra oftast gör. Vi gick igenom alla skyltarna (tror jag) och i princip varendaste en satt perfekt. Om än att han var lite för ivrig och glad så att rumpan åkte upp lite för fort vissa gånger ;)

LYCKAA!! Jag vet hela tiden att det inte är själva momenten som är problem, det är motivationen. Och det är jag som är motivationen. Alltså är det jag som är problemet. Om jag bara håller mig positiv och tokglad är Brun också positiv och tokglad. (Men godis är förstås inte heller fel. Ibland är matte bäst för att hon har godis. Ibland är matte bäst för att hon är bäst).

Det handlar inte om perfektion, det handlar om känsla. Så frågan är egentligen hur det ska se ut innan vi vågar oss på tävlingsplanen igen. Fyra tävlingar där känslan står i fokus. Jag måste lova mig själv det. Jag får inte dippa i humöret. För det är ju så, i alla fall för oss, att med känslan kommer poängen. Brownie är ingen robot, han gör inget på mekanik. "Jag är glad att du är glad att jag är glad", som de sa på ett barnprogram för många år sedan. Så ska det vara.

Att anmäla till Smålandsstenar är för sent nu, men jag funderar starkt på Jönköping som kör en dubbel rallynybörjare 9/5. Vi kör en till träning med hel bana på klubben och utvärderar sedan. Det jag måste tänka på är att _alltid_ vara positiv, _aldrig_ dippa i humöret. Och förstås variera belöningarna.

Det bästa var att vi tränade på två planer, en gräs och en grus, där många andra hundar passerar, vilket innebär att där måste funnits en hel del intressanta lukter. Dock var nosen alltid uppe lika ofort som den dök ner, de få gånger den väl gjorde det.


Tjohoande efter en rallyrunda på träning för några år sedan.

onsdag 8 april 2015

Löpning med liten hund

Våren, solen och ljuset är här! Och visst blir det en hel massa mysigt promenadlunkande i skogen, men det finns få saker som är så härligt som att gå ut och springa på våren. Jag har aldrig löptränat särskilt seriöst, men i januari i år skrev jag att jag skulle satsa på hundlöpet. Hundlöpet blir det inte, men jag känner ändå att jag vill börja dra med mig den Bruna ut på en del rundor.

Därför har jag idag suttit och kikat lite på olika selar och bälten (har redan ett bälte, men det är för stort och obekvämt) samt olika tips och tankar om att springa med en liten hund. Är lite rädd för att trötta ut honom, men vi har joggat lite innan. Kommer börja med intervaller och kortare distanser för att sedan utöka lite allt eftersom.

Funderar lite på vilken typ av sele jag ska använda. Har faktiskt aldrig haft någon sele till Brun eftersom han är lös på nästan alla promenader. Men verkar som att en y-sele verkar vara det som blir mest rekommenderat, sen tänker jag mig även att den kan användas i vardagen också. Så det blir nog att åka till djuraffärn och prova någon dag.

Någon annan som löptränar/joggar med små hundar som har några tips? :)

tisdag 7 april 2015

Plojträning när den är som bäst

Ibland är det så skönt att bara släppa alla krav. Släppa alla tävlingsträningstankar. Bara greppa en näve (eller en hel hink) med godis, sätta sig ner på gräsmattan och leka shaping med den återfunna klickern, helt och hållet kravlöst.

Våran trädgård är inte sådär jättefin och prydlig och städad. Targetplankor ligger lite huller och buller och likadant med slalompinnarna från Rusta som väldigt sällan används som just slalompinnar. Idag användes de som krampinnar. Hug the pole var en utmaning i en tricktävling förra året, som vi aldrig blev riktigt klara med. Men den trickleken tyckte en Brun hund  var fantastiskt rolig att ta upp igen idag. Jag skrattade mest hela tiden medan jag proppade hans mun full av godis.Blev det fel skrattade jag än lite till.

Sedan lekte vi lite andra trick också. Det var till och med så att grannen kikade upp från andra sidan häcken för att se vad som stod på när jag tjoade "Branni, gå och kissa! Ja, kissa! Jaaaa!" med överenergiskt glad röst samtidigt som den Bruna baktasstargetade pinnen han skulle låtsaskissa på. Och precis som allt som oftast när han blir för överfjolligt glad petar han in ett handstand i det. För handstand är bra. Det är alltid lika kul.

Kommer en film på detta tricket sen när det är färdigt! :)

"Gå och kissa"? Jag tyckte du sa "hämta dendära pinnen som är dubbelt så lång som dig
och dra runt genom hela trädgården". Lätt att ta fel på de orden, de är så lika.





måndag 6 april 2015

En tripp till sjön

På kvällsrundan drog jag och Mami till sjön en sväng. Fotade och fikade och tittade på fiskmåsar och sådant där allmänt mysigt. Lite rallylydnad lekte vi också. Och OJ. Av någon anledning så blir han alltid hysteriskt hyperglad och fokuserad varje gång vi tränar på bryggan. Varför har jag ingen aning om, men skillnaden är så stor att jag önskar att varje rallytävling hölls på en brygga. Då skulle vi få höga poäng varendaste gång.

Eftersom det var mörk och kallt blev det inte så många bilder, i alla fall inte på rallyträningen, men ett par styckna i alla fall.

Känslan!! Om det bara varit densamma på tävlingarna.








Nej, vi är inte redo.

Att tävla handlar om så mycket mer än att bara kunna momenten. Det har jag fått lära mig. Det ser så lekande lätt ut när duktiga ekipage äntrar tävlingsplanen. Men det är det inte. Det finns så många andra saker som också spelar in.

Ja, så vi var på klubben i fredags. Hittade en kul bana med så många olika moment som möjligt. Framförsittande, ett två tre, ligg gå runt osv. Uppvärmning. uppvärmning är viktig. Uppvärmning som säger "nu ska vi leka rally, det här ska bli hur kul som helst!" Så vi körde några favoritskyltar och sedan ett backa tre steg som startrutin. När vi passerade startskylten var nosen i luften! Faktum är att den inte dippade ner mycket alls över huvud taget.

Men med ett steg fram tar vi ett steg bak. Eller ett sidosteg höger? För i starten kände jag av hans fokus. Men efter bara någon skylt slocknade han och följde med, gjorde skyltarna halvdant utan att tänka så mycket alls. Fokus, vad är det, liksom? Men det jag tycker var märkligt var att han nös och stoppade och kliade sig många gånger, vilka är tecken på att han vill men inte vet vad han ska göra..

Har det med värmen att göra? Distraktioner? Bruksnissarna med sina schäfrar på planen bredvid brydde han sig inte om, men hästarna på ridskolan mittemot var lite tokiga, tyckte han. När vi lekte lite kontaktövningar var fokuset igen på topp, vilket slocknade så fort vi började gå..

Ett som är säkert är att vi inte är redo för att tävla. Inte som det ser ut nu, och antagligen inte till på fredag då anmälningen går ut heller. Frågan är hur jag ska lägga upp träningen nu. Fortsätta träna bana någon gång i veckan för att se om han kommer in i det igen, samt träna på all möjlig sorts störning både hemma och på andra ställen? Ge upp, det finns inte. Jag vill inte ge upp att tävla med Brownie. För jag vet att när det väl fungerar har vi så fruktansvärt fantastiskt fenomenalt fjollroligt.(Och hur många fler positiva adverb på F man kan stoppa in).

Många gånger har jag analyserat de tre tävlingar vi varit på. Två 0-poängrundor och en runda på 88 poäng, varav 6 poäng var helt mitt fel (bris och ff), resten nos och ett snesittande. Det vill säga bara små obetydliga slarvfel från Brownies sida. På nollpoängrundorna har det varit nos. Och nos. Och lite till nos. Detta har jag alltid tolkat det som att jag har varit för nervös själv, men nu vet jag inte. Noset har aldrig varit något direkt problem på träningar, men detta nya vet jag inte riktigt hur jag ska motverka. jag får helt enkelt köra ett par gånger till och se hur det fortlöper.


söndag 5 april 2015

Riktig hundmat

Finns det något finare än att se sin hund njuta av riktig hundmat i eftermiddagssolen?
Idag blev det flatbone från gris som lunch/mellanmål.





torsdag 2 april 2015

Bortglömda rallybilder

Kikade runt bland gamla fotomappar på min dator nu ikväll. Då slog det mig att jag totalt glömt att redigera bilderna från tävlingen i juni 2013. Den som var min debut. Den som jag både får ett leende på läpparna och klump i magen av när jag tänker på. Men jag har till vana att ladda upp alla mina tävlings- och eventbilder på Flickr, som en liten portfolio-ish. Så det kommer jag syssla med ikväll.

Fick förresten påsklov idag. Äntligen! Den kommer firas med rally på klubben imorgon (för att se om vi är redo/kommer bli redo för tävlingen 1 maj. Anmälningen går ut 10/4) och traditionell påskäggsletning på lördag. 

Glad påsk!


onsdag 1 april 2015

Klickerbrilliant klickerfjant

Det var en helt vanlig dag i mitten av februari. Jag öppnade försiktigt ytterdörren för att mötas av iskyla och ösregn som smattrade mot verandan. Huttrande stängde jag dörren och sade högt: "Näru, ida' blire ingen långpromenad". Mest för mitt eget konstaterande. Jag började rota lite hundprylskåpet för att se om det fanns någon kul att leka med. Plötsligt såg jag en liten Brun näsa bredvid mig. "Leka NU! Nunu. typ nu." sade den Bruna näsan. "Okej okej" sade jag och greppade klicker och en näve godis. Så klickerlekte vi. Sådär som vi gör allramest varje dag. Med min svarta iClick som är min bästaste favoritklicker. Vad händer? "Nope. Nähäpp. Inte idag nä" sa den bästaste svarta iClickern. Den hade nämligen fått för sig att fastna och aldrig mer fungera. Och de gånger jag lyckades få upp knappen så fastnade den direkt igen. Ahaja, så kan det gå. Tydligen.

Så vi lekte vidare utan klicker. I över en månad lekte vi utan klicker. Hur leker man utan klicker? Jo, om man frågar en Brun hund fungerar det som så att man leker nyinlärning. Trick alltså. För om man ska träna detaljer måste man höra ett klick. Såere. (I ett desperat försök provade jag en blyertspenna. Didn't work. Inte alls.). Så som sagt fjollekte vi trick. Footstallen, till exempel. Och sideways cop-cop. Och påbörjade foot rebound, ett trick som kommer ta mycket tid. Men lite kunde jag stilla min abstinens. För faktiskt så känner jag mig ganska så handikappad utan klicker. Hur tränar man utan klicker? Med rösten kanske? Men det går ju inte, den används ju till peppningsord och allmänt babbelflams som tokbra motivation för den Bruna. Men jag kan ju samtidigt inte ropa "Rätt! Rätt! Rätt!". Nää.. Självklart for jag till djuraffärn direkt, men de hade inte iClickers.. (Jag vägrar boxklickers. Totalvägrar.).

Och så var det återigen en helt vanlig dag. En dag i mars, denna gång. Jag satt och åt frukost och filosoferade lite i min egen värld. Jag älskar långfrukostar. Nästan lika mycket som jag älskar iClickers. Och den Bruna prylen var lite sådär smått uttråkad efter morgonpromenaden och gick på jakt efter något kul att leka med i prylskåpet. Det finns fantastiskt mycket kul prylar där inne, det gör det. Man kan hitta alltifrån godis till pipisar, bollar, täcken/västar (aka trasor att kasta runt med) och en och annan target att sätta tassarna på för att kunna kräva godis för. Ordningen i prylskåpet är väl inte så bra som den skulle kunna vara.. *host*. I alla fall, i takt med att jag dricker mitt rooiboste och äter jeezlymackor hör jag en välbekant ihålig klickerduns. Kan det, kan det?! Jorå, även om jag vridit upp och ner och släng ut allt på golvet och gått igenom varje centimeter i varje låda och vrå hittade jag ingen extraklicker. Vad hittar den Bruna? Jorå, en röd iClicker (faktiskt den som är min allra första) som han ivrigt börjar tugga på det gula snöret på.

Det är då ingen tvivel om att den där Bruna är lika beroende av klickers som jag är, så mycket som han kastade runt med den och tuggade på den. (eller så kanske han bara var mer hungrig) Så kan vi äntligen träna mer detaljer igen. För klickern betyder två saker för en Brun hund: shaping och detaljträning. And shaping it was. Tog fram vår runda kattfoderburk som han fick klura med, slutade med att han stod på den och rullade framåt med framtassarna på burken. Varvat med att ligga på den, handstanda mot den, putta med nosen, lekmorra och buffa. Ungefär exakt den seriositetsnivå som träningspassen med en Klickerbrilliant Klickerfjant brukar se ut.

RIP Bästaste svarta favoritklicker.