söndag 12 april 2015

Rallylydnad för att det är ROLIGT

På rosa moln, där svävar jag. Leendet har nog inte försvunnit än från mina läppar, även om det var flera timmar sedan vi kom in från dagens träningspass. Inatt skrev jag ett inlägg om belöningsvariation och motivation. Eftersom jag skrev det mest för att få ut mina egna tankar och bolla idéer med mig själv är det inte publicerat, men jag kanske gör det senare om jag kan formulera ihop det bättre och om någon är intresserad av mina tankar i ämnet.

Så vi jobbade mycket med olika sorters belöningar. Spannmålsgodiset kom på en given första plats, därefter det hemgjorda torkade hjort- och älgköttet. Fast vänta lite nu, var det verkligen sanningen? Nej, sanningen är att JAG var den bästa belöningen! Det är ingen klyscha, utan det var verkligen så. Det som gjorde han allra mest motiverad var när jag klappade händer och gosade med honom, och även när vi pausade och gjorde lite roliga favorittrick. Visst gör vi detta på alla träningar, men just idag så låg Brownies fokus inte bara på godiset, vilket det allra oftast gör. Vi gick igenom alla skyltarna (tror jag) och i princip varendaste en satt perfekt. Om än att han var lite för ivrig och glad så att rumpan åkte upp lite för fort vissa gånger ;)

LYCKAA!! Jag vet hela tiden att det inte är själva momenten som är problem, det är motivationen. Och det är jag som är motivationen. Alltså är det jag som är problemet. Om jag bara håller mig positiv och tokglad är Brun också positiv och tokglad. (Men godis är förstås inte heller fel. Ibland är matte bäst för att hon har godis. Ibland är matte bäst för att hon är bäst).

Det handlar inte om perfektion, det handlar om känsla. Så frågan är egentligen hur det ska se ut innan vi vågar oss på tävlingsplanen igen. Fyra tävlingar där känslan står i fokus. Jag måste lova mig själv det. Jag får inte dippa i humöret. För det är ju så, i alla fall för oss, att med känslan kommer poängen. Brownie är ingen robot, han gör inget på mekanik. "Jag är glad att du är glad att jag är glad", som de sa på ett barnprogram för många år sedan. Så ska det vara.

Att anmäla till Smålandsstenar är för sent nu, men jag funderar starkt på Jönköping som kör en dubbel rallynybörjare 9/5. Vi kör en till träning med hel bana på klubben och utvärderar sedan. Det jag måste tänka på är att _alltid_ vara positiv, _aldrig_ dippa i humöret. Och förstås variera belöningarna.

Det bästa var att vi tränade på två planer, en gräs och en grus, där många andra hundar passerar, vilket innebär att där måste funnits en hel del intressanta lukter. Dock var nosen alltid uppe lika ofort som den dök ner, de få gånger den väl gjorde det.


Tjohoande efter en rallyrunda på träning för några år sedan.

4 kommentarer:

  1. Så kul att ni fått till det, ännu bättre att du är bästa belöningen! Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Var så orolig för att vi skulle komma in i en träningssvacka, men nu så! Många korta tokroligt pass så hoppas jag känslan är kvar i maj :)

      Radera
  2. Åh vad härligt! Behåll den där känslan länge :D Kör hårt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är så fantastiskt när det äntligen fungerar! :D

      Radera