En jämförelse (BARF)

Så idag trotsade jag fingersmärtan för att dra ut och fota lite helkroppsporträttbilder. Den idén fick jag nämligen idag. Brownie, som hälsar att han är glad att han inte är en utställningskoira, tyckte dock inte att det var så roligt. Stå upp-fötter samlade-huvud fram. Eh va? Torrfoderbilden är faktiskt helt naturlig och är tagen för två år sedan, men det tog ett tag att få Brownie i samma position igen.

Well... *trumvirvel*

Vet inte vad jag ska säga mer än ett stort "WOW".. Några har sagt att han ser lite plufsig ut på nedre bilden, men na, det skulle jag inte vilja säga. När jag vägde honom idag låg han på 5,2 vilket är samma vikt som han låg på på torrfodret. Men jag tycker väl att har kan gå upp åtminstone något hekto till. Sen är det en lång rad andra fördelar som kommit efter barfandet. Tycker det är riktigt synd att jag inte har några direkta före-efterbilder mer än helkroppsporträtt. I alla fall. Brownie har ätit rått sedan juli förra året, alltså snart ett halvår. Egenkomponerad barf började vi med i mitten av december.

* Tänder: på torrfoder var tänderna åt helvete, tjocka gulorangea beläggningar långt ner på tänderna som vi var tvungna att ta bort hos veterinär, och tyvärr också dra ut tre framtänder. På mush (som jag gav juli-december förra året) var de fina men jag borstade någon gång i veckan och gav ben ibland. Nu på eget barf är det i princip ingenting. Det har varit lite lite ben senaste veckan eftersom han hade problem med lös i magen och fick benmjöl istället, men jag ska bli bättre på att ge rkb och rekreationsben, Halva stora frysen (minst) är fylld med rekreationsben från nöt, älg och hjort som jag knappt har gett något av, men tinar ett tills imorgon i alla fall.

* Tassar: spruckna, torra, tråkiga, eländiga. När jag bytte till Standardts torrfoder blev det bättre, men när jag började ge rått är de härligt babylena utan några problem.

* Pälsen: ITS. SO. FLUFFY. IM. GONNA. DIE. Det syns inte stor skillnad på bilden och jag vet inte om den har blivit så mycket glansigare egentligen. Men så. mjuk! Enorm skillnad om man tar svansfluffet, som exempel. Innan så var den ganska hård, ungefär som på vissa schipperker, men nu är den mycket mjukare. Visst har det lite med årstider att göra, överbilden är tagen i april och under i januari, men det är inte jättestor skillnad ändå mot hur han brukade se ut på sommaren.

Sen är det det här med ögonrinnet.. Det har blivit bättre, det har det, men vi fortsätter fortfarande och testa oss fram för att få det bra..

Och nu, för att jag säkert har tråkat ut er med barftjafs, här kommer två bloopersbilder från fotograferingen:

Naä vet du vad? Min svans försvann. Ba sådär. Oförskämt va?

This is my best snyggo-pose..