Hallonhund

Idag var vi ute länge i skogen, jag och min hund. Tänkte passa på att vara ute en längre stund och plocka lite bär nu när det inte är sådär jobbigt äckligt saharaöken-varmt. Så vi begav oss ut. Som tur är består typ halva skogen av hallonbuskar, som lyste härligt röda av stora fina hallon. Sicken lyx att bara kunna hämta sådär!

Brownie då, han var en lycklig hund han. Tittade först konfunderat på mig, för vad tusan kunde vara så fascinerande med de där röda sakerna att matte måste samla dem ALLA i sin medhavda burk?! Så när han kom fram fick han smaka en. Och till att döma på hans reaktion verkade han tycka de var lika fascinerande som jag tycker, då han sedan hjälpa mig att länsa buskarna. Eller tja, hjälpte och hjälpte, han plockade väl mest för egen vinning. Oturligt nog inte kan läsa, så han måste ha missat gårdagens inlägg, då det verkade på honom som att hallon är det absolut mest naturligaste en liten brun hund kan stoppa i munnen.

Av bären gjorde jag sedan saft - vilket inte var lika populärt hos Brun.