söndag 13 december 2015

GoofyPooch.blogspot.se

Hallå där! Denna bloggen uppdateras inte längre, utan numera finns jag på goofypooch.blogspot.se.

Hello there! This blog won't be updated anymore, but you'll find us on goofypooch.blogspot.se.


måndag 3 augusti 2015

Hallå där, tre månader senare!

Bloggen tystnade. Poff! Sa de ba. Jag har ingen direkt förklaring varför, och jag tror ingen är så intresserad av att veta heller (även om jag fått några meddelanden av folk som undrat varför jag slutat skriva/vill att jag ska börja igen). Jag tror att jag lägger för stor press i mig själv när jag har mina aktiva bloggperioder. Helst ska inlägg ut varje dag. En blandning av bildinlägg, DetHärGjordeViIdag-inlägg, träningsinlägg, ordbajseri-inlägg, humoristiska inlägg och allt det jag vill ha i en bra blogg. Samtidigt kommer jag på mig själv att kolla lite för mycket på besöksantalet och bli opepp på att fortsätta när antalet sjunker. Vilket ju egentligen både är knasigt och tråkigt, då jag själv tycker det är både nyttigt och kul att läsa alla mina gamla inlägg. Jag började blogga för 2,5 år sedan, och vad både jag och Brun utvecklats sedan dess. Och vad mycket vi har gjort, inlägg som har skrivits i lyckorus efter en tävling, ett nytt inlärt trick, en ny favoritbild från en skogspromenad. Sånadära inlägg som man inte kan låta bli att fånle åt när man läser och minns tillbaka. Och faktiskt, såhär som sommaren sakta lider mot sitt slut, så har jag faktiskt lite inspiration att skriva igen.

Det är faktiskt lite kul att se att även om jag inte har skrivit ett ord på tre månader, så får bloggen ändå flera hundra besökare i månaden. Oftast är det folk som klickat sig hit med sökord som "hundtrick", "fota hundar" och "Ullared hund". (Även om mina inlägg om den sistnämnda kanske inte är så kul, haha). Hundtricken har fått en egen sida i bloggen där jag radat upp de Brownie kan som jag även brukar länka som inspiration till folk som vill ha tips på vad de kan lära sina hundar. Förra hösten hade jag en väldigt populär inläggsserie om att fotografera hundar. Tre inlägg som faktiskt är mina tre mest besökta sedan jag startade bloggen. Ett fjärde inlägg i serien började skrivas, men eftersom de tog mycket tid la jag det på hyllan ett tag. Men det kanske kommer tillbaka..

Vad har hänt då? Tja, hum.. På hundplan har det inte hänt så otroligt mycket faktiskt. Desto mer har det dock hänt på andra plan. Jag har jobbat halva sommaren, jag har börjat plinka mer ordentligt på min keyboard (vilket jag inte gjort sen i julas), jag har påbörjat att skriva en långnovell (eller kortroman. Gränsen ska enligt experter ligga på 17500 ord. Jag kan inte svara på om den blir 16499 eller 17501 ord, men där någonstans kommer den ligga när den är klar, som det ser ut nu) och en hel del annat har jag haft för mig.

Kameran, min trogne vän, har också den tagit semester. Den har hängt med i åtminstone 5-6 år, så den kommer få ta en välkänt pension. Min nya kamera kommer även ha filmfunktion, så det lär förhoppningsvis bli en hel del fler videor i framtiden (och jag kan äntligen filma coola trick- och parkourvideor, yay!).


söndag 10 maj 2015

Agilityploj och grisiga polare

Förra helgen så såg jag en annons om att de skulle ha öppet hus på en naturbruksskola med kosläpp och vallhundsuppvisning, uppvisning oav hundsport och "barnens hörna" med små djurungar. Ja, jag är ett barn, så jag tillbringade en del tid med att mysa med griskultingarna och lambisarna. Även Brownie blev bra polare med bebisgrisarna som försökte busa upp honom.

Eftersom jag är ca. 0 procent intresserad av kosläpp struntade vi i det (jag mår dåligt av allt som heter mjölkkor, att folk gör en fest av det förstår jag mig verkligen inte på..) och kollade mest på vallhundarna, bebisdjuren och sen hade de lite uppställda hinder och skyltar. Vi kikade först på border collierna (hur böjer man det?) som vallade. Var väldigt intressant och de visade både kroppsvallning och eye.

Sen hade de en uppställd rallybana med skyltar, men nja.. Efter toppenkänslan igår kändes det som att vi skulle strunta i det. Så vi promenerade istället till agilityplan där det var några stycken  som provade på med hundelever som instruerade dem. Men när de hade gått så körde vi lite (vågade inte ha han lös bland hundar han inte känner). och all seghet och trötthet som fanns i honom försvann direkt, och vi tjoade på som aldrig förr. Skutt och framåt och genom och uppåt och sakta och häpphäpphäpp och allt på en gång. Säkerligen måste det toppat listan av hans snabbaste slalom och vackraste kontaktfält någonsin. Slalom tränar vi lite nu och då i trädgården när andan faller på, men sällan tränar vi balanshinder. Gjorde det en del i juni förra året, men de träningarna handlade mer om "Hopp över Fido!" med godisvift framför näsan än redig träning, och kontaktfält är ju till för att hoppa över, det vet ju alla. Så när han tog snabba och säkra balanshinder och kontaktfält blev jag lite imponerad faktiskt. Det känns på något sätt skönt att jag har "pensionerat" honom från agility, även om vi aldrig kom igång och tävlade. Vi tränade med ambition att tävla innan, men valde att bryta det. Rally är det vi satsar på. 

Det är mysigt med såna här öppet hus-dagar. Vi skulle på en annan förra helgen, men jag var så trött efter alla prov i veckan och sen fredagen att jag helt enkelt inte orkade. Men det är lite mysigt, och bra miljöträning för Brownie om inte annat, med massor av hundar och andra lustiga djur. 




lördag 9 maj 2015

Så JÄKLA bra!!

En tävling om året har vi kört hitintills, lite sådär tjusigt med en rallynolla om året för att sänka motivationen för vidare rallylydnadsträning. Varför ger vi inte upp? Om hunden inte vill så vill han inte, varför krysta fram det? Det har både jag och andra frågat mig. Svaret på den frågan är dagens tävling!

Idag tävlade vi dubbel nybörjarklass på Jönköpings BHK. Och eftersom det är en regel att lägga klubbarna på så krångliga ställen som möjligt var vi uppe vid 4:30 för att ha god tidsmarginal. Var ju på JBK en gång i vintras på bergerpromenaden, men mitt lokalsinne ligger nära noll och dessutom hade jag en annan chaufför denna gången ;) Vi kom i alla fall dit bara en kort stund innan sekretariatet öppnade, så vi gick och anmälde oss, fick banskisserna och kikade in omgivningarna lite. Och tja, jag tror nog aldrig förr sett något så rödprickigt i rallysammanhang förut. Hela 4 (!!! utropstecken utropstecken) konmoment det första när man gick in på banan. "Jahaja, disk på den, ska vi ens bry oss att starta?" sa en liten del av min hjärna. Jag smätte bort tanken med pekfingret och tummen och banvandrade glatt vidare.

När det var två ekipage kvar tog jag ut den Bruna, som legat och haft tråkigt i sin bur, lekte upp länge och väl, tryckte in så mycket godis i mun på honom som jag kunde. Resultatet? Jo, det där magneten jag talat om (här och här), den var inte med idag. Nosnosnos javisst (eller nos111 som det står i protokollet), men faktum är att han bara fick nosavdrag i ettpoängspalten på hela första rundan! Inga 5-poängsnosar alls. Visst kändes det inte tjohotoppenskoj på banan, och visst höjde jag rösten vid något tillfälle (och visst trodde Brownie att vi lekte agilityrally eller parkour och hoppade över en skylt. Bokstavligt alltså. Måste sett väldigt kul ut, jag själv skrattade högt åt hans fjollerier, haha, och -3 ff för att jag gav han för lite plats vid sitt framför, höger ingång  stod det i protokollet) men i handen fick vi ett papper som det stod 57 poäng på. Va?! Jag trodde omöjligen att poängresultatet skulle stiga över 25 poäng, men felfelfel hade jag. Och en boost var det absolut, vilket gjorde oss ännu mer pepp till eftermiddagens bana.

Eftermiddagens bana var inte fullt så förtjust i konmoment till våran stora glädje, men att komma ihåg banan var desto klurigare. Mitt största problem här var att lyckas att inte gå fel, så jag banvandrade extra mycket. Denna gången började jag med att rasta honom lite och sen peppa  upp ca. 5 hundar före. Vi lekte väldigt mycket moment, särskilt de första momenten från banan. Och jösses, jag har nog aldrig sett en Brun hund så het på att jobba förut! I ett lyckorus äntrade vi planen och det Bruna lyckoruset avtog en liten smula, men han var ändå fokuserad. Och ja, det kändes verkligen som att han hade nosen i luften mycket mer denna gången, även om det var ett par ställen på banan som luktade helt fantastiskt tokspännande som orsakade -5 nos. För när det har gått 10 hundar på banan innan, då är det ju så att det finns massor av kul dofter. Det måste undersökas (kanske borde prova det här NoseWork och vad det heter?). Men efter 1, 2, 3 steg bak, då tände ha till ordentligt igen, och de sista  skyltarna flöt på otroligt bra, även om de var i springtempo. Tokbelöning med massor av godis, lek och mys, nästan konstant fram till prisutdelningen ca. 1,5 h efter. 66 poäng, stod det på denna lappen. Wow!!! Bara fjuttiga ynka 4 små pluttpoäng ifrån ett kvalificerande resultat. Och faktiskt är jag inte det minsta besviken på att jag schabblade bort de där fyra poängen (värre hade det varit om jag fått 69 poäng..). Denna domaren var tydligen ganska petig också, enligt andra som hade tävlat för honom förut. Men jag klagar inte, jag har en noshund och får fortsätta jobba vidare på det, även om det bara händer på tävling.

Så jag är så sjukt glad och nöjd över dagens tävlingar! Hade som mål att få poäng i båda loppen, varav jag då tänkt mig kanske mellan 10-30 poäng på rundorna. Att få 57 och 66 poäng hade jag verkligen inte räknat med, vilket gjorde mig väldigt positivt överraskad. Men det absolut allraste bästaste är, att oavsett poängen så vann vi. Vi vann alltihopa! Vi vann över nosandet. Vi vann över min sjuka nervositet. Vi vann tillbaka känslan! Detta kan jag absolut leva på fram till nästa tävling, som kommer bli framåt juni/juli någon gång, eftersom jag har andra saker inplanerade i princip varje helg som det ser ut nu. Men ååh, så pepp jag är, så JÄKLA bra vi är!!

Bilden är tagen av mamma i väntan på banvandring till nybörjarklass B.


söndag 3 maj 2015

Genrep

Igår åkte jag och Brun till mormor och stannade till idag. Jättemysigt att vara där, blir ganska sällan numer eftersom tiden oftast inte finns. Men idag drog vi en sväng till BK som bara ligger drygt 1,5-2 km därifrån. Dock var det jättevarmt och jätteäckligt och jätteklibbigt tyckte en Brun hund (och jag med, stundvis, för den delen). Efter att ha druckit lite vatten ur en allmän skål (var dum nog att inte ta med mig eget vatten/skål, då värmen eskalerade mycket fortare än vad jag trodde) så gick det lite bättre. Något jag måste tänka på, som jag skrev i ett annat inlägg, är att JAG inte ska stressa. Det gör inget om hunden inte har hundra fokus på mig, bara han utför momenten och inte lägger uppmärksamheten på något annat. (Och framför allt inte NOSAR, vilket förvisso bara är ett problem vi haft på tävlingar.)

Så jag har en relativt bra känsla inför tävlingen. Jag har hittat en bra startrutin, och hoppas verkligen på att detta kommer funka, åtminstone bättre än våra tidigare officiella tävlingar. Så nu vilar vi fram tills på lördag, vill inte riskera att överträna som jag kan ha vissa tendenser till..

En väldig massa agilitybilder!

Som sagt blev det en hel massa bilder från agilitytävlingen i Smålandsstenar. Och precis som alltid läggs de upp på min Flickr. Rekormånga bilder denna gången, med ca. 420 bilder. Dock ville Flickr inte riktigt samarbeta med mig, så det står att det bara är 377 bilder..

Något jag har gått och funderat på ett tag är det här med beställningar. Nu la jag upp bilder i både rally- och agiltygruppen, där folk i båda grupper har frågat om beställningar. Jag har hittills sagt nej, mest för att jag inte haft lust/ork att sätta mig in i hur det fungerar med att sälja utskrifter och liknande. Men sen tänker jag att, varför inte? Det skulle inte vara fel att tjäna en slant på den tiden jag lägger ner på att fotografera och efterbehandla alla dessa bilder. Så jag funderar på att läsa in mig mer i det och kanske då börja sälja utskrifter. Får se hur det blir och hur mycket tid jag har.

Agilitybilderna:
https://www.flickr.com/photos/122787394@N05/sets/72157652293296361/

Rallylydnadsbilderna:
https://www.flickr.com/photos/122787394@N05/sets/72157651895010528/


fredag 1 maj 2015

1:a maj i Smålandsstenar

Jag brukar inte ha svårt med rubriksättningar, men idag hade jag det. Förra året döpte jag detta inlägget till "Bland snörpudlar och galna valpar". Skulle jag köra på en liknande rubriksättning nu skulle jag väl ha något i stil med "Bland charmiga shibor och roliga racerhundar". Men jag satte ingen sådan rubrik nu, utan valde en tråkigare. En liten parantes bara.

Idag har jag tittat på söta hundar. Jag har fotograferat söta hundar. Jag har pratat med trevliga hundmänniskor som tävlade med sina hundar. Men tävlade själv, det gjorde jag inte. Jag vågade inte anmäla mig för ca. en månad sedan, för att sedan gladeligen anmäla mig till en tävling helgen efter, haha. Men jag kikade lite på rallynybörjarna för att jämföra med mig själv. Hur gör dem, hur gör jag, hur gör bäst? Frågan är egentligen hur mycket man ska jämföra sig med andra.. Hur som haver är jag pepp inför nästa helg, och ett litet mål jag satt upp är att inte diska oss. Att få poäng i åtminstone en av banorna ;)

Sen tycker jag det är så häftigt att det alltid är så härlig stämning på agilitytävlingar. Går det bra? TJOHO! Går et mindre bra? TJOHO! Jag längtar verkligen till att kunna hålla på mer med agility igen och komma ut och tävla. Men det dröjer ett par år eftersom jag inte kommer tävla med Brun.

Kikade såklart också lite på rallyn. Och om det är något nytt jag ska tänka på är det min fart. Visst är et inte kul om et går för långsamt och man får avdrag på det, men jag behöver faktiskt inte springa mig igenom banan. Sen behöver inte Brownie ha hundraprocentigt lydnadsfotgående, utan det är okej om han har huvudet rakt fram så länge han inte nosar. För kanske är et så att han har tappat motivationen när jag försökt skynda mig genom banan, och jag i min tur skyndar mig för att få det snabbt överstökat. Så farten, en kommer jag tänka på. Att sakta ner och ta det lugnt.

Blev en hel del bilder från dagen, främst från agilityn.








torsdag 30 april 2015

Jag har inget att säga..

.. Så därför skriver jag istället! ;)

Veckan har varit ganska så seg med några av de jobbigaste nationella proven, så min hjärna är ungefär som potatismos. Minus potatis. Därför älskar jag långhelger. Riktigt mycket, tycker jag om dem. Hela denna helgen är nämligen fullspäckad med diverse hundaktiviteter. Imorgon åker vi och kikar på tävlingarna (agility och rallylydnad) i Smålandsstenar. På lördag ska vi åka till en gårdsbutik för att kika på lite kul animalier (ägg och köttsorter) till den Bruna, för att sedan spendera resten av lördagen och söndagen hos min mormor, och även försöka få till någon rallyträning på BK som ligger på gångavstånd därifrån. Fullt upp, det gillar vi.

Dessutom har startordningen till tävlingen i Jönköping kommit som är nästa vecka. Två sena starter, inte direkt vad jag hoppats på.. Men men, vi får göra det bästa utav det, även om jag hade hoppats på åtminstone eeen tidig start..

Random utfyllnadsbild från i veckan.

söndag 26 april 2015

65 hundtricks

Idag har vi sysslat med att uppdatera tricklistan lite. Alla trick fanns (och finns fortfarande) inte med och några nya har han lärt sig efteråt. Så det var hög tid. Vi var dock bara ute någon timme eftersom det var så varmt, men vi får fortsätta någon annan dag. Enjoy!







lördag 25 april 2015

En hundig utflykt utan hund

Var på klubben igår. Precis som jag allt som oftast är en gång i veckan. För att träna rallylydnad. För vi ska ju faktiskt tävla snart. Om bara två veckor!! Men när jag kom dit på eftermiddagen var det bilar och folk och hundar mest överallt. Dessutom hade jag nästan helt glömt godis, så någon vidare seriös träning blev det inte. Vi struttade förvirrat bort mot agilityplanen som var den enda lediga. Lekte lite agility, lite HtM och allmänt ploj. Så kom jag hem och kikade runt lite på facebook, och ser på klubbens facebooksida att de tydligen ska ha brukstävling imorgon. Spår och rapport och lydnad och sådant. "Varför inte?" tänkte jag, och så åkte jag, mamma, och hennes voff ner och kikade på lydnaden och lite rapporten. Dessutom kikade vi lite på de sötnosiga små hästapollarna i en av hagarna mittemot klubben. Jag älskar hästar, men har varken lust eller ork att utveckla det intresset. Jag nöjer mig med att kika på dem, kanske klappa lite och fotografera.

Brownie fick inte följa med denna gången, främst för att jag ville kika på tävlingarna. Bruks är ingenting som jag intresserar mig för som det känns nu, men det är alltid kul att lära sig om nya sporter. Sen är det ju kul att det är så nära.



söndag 19 april 2015

En satsning

Precis som alla andra inlägg på min blogg de senaste veckorna handlar även detta om rallylydnad. Om att vi förra veckan kände oss helt förlorade inför att anmäla oss till tävlingen 1:a maj, hur vi fortsatte att träna med tema "kul ska're va', detaljera gör desamma!". Och hur det gick från klarhet till klarhet och mer glädje i varje träningspass och nerplitat blogginlägg. Så nu vågade jag. Äntligen har vi anmält oss till årets första tävling, en dubbeltävling i Jönköping 9 maj!

Det känns som att alla problem vi stött på under den senaste veckans träningspass har lösts i passet efter. I lördags tärnade vi hel bana på klubben, där 1, 2, 3-skyltarna, både framför och vid sidan gick sådär. Men i kvällens snabbpass på fotbollsplan var det hur kul som helst att ett-två-tre-sitta. Jag är verkligen jättepeppad, men också otroligt nervös. Och det är ju det jag vet att den nervositeten jag får på tävlingar är ingenting jag kan träna bort hemma,  men jag är ganska trygg ändå i att ha gjort upp en plan för hur jag ska lägga upp det, oavsett om det går bra eller dåligt. 

Så det vi ska träna på nu är främst att träna starter. Antagligen kommer jag börja starta honom framför mig innan vi går in på plan, då det verkar som att han oftast blir taggad när han kommer in i fotposition därifrån. Sen ska jag givetvis analysera hur de gör på 1:a maj-tävlingen, som den närd jag är ;)


söndag 12 april 2015

Rallylydnad för att det är ROLIGT

På rosa moln, där svävar jag. Leendet har nog inte försvunnit än från mina läppar, även om det var flera timmar sedan vi kom in från dagens träningspass. Inatt skrev jag ett inlägg om belöningsvariation och motivation. Eftersom jag skrev det mest för att få ut mina egna tankar och bolla idéer med mig själv är det inte publicerat, men jag kanske gör det senare om jag kan formulera ihop det bättre och om någon är intresserad av mina tankar i ämnet.

Så vi jobbade mycket med olika sorters belöningar. Spannmålsgodiset kom på en given första plats, därefter det hemgjorda torkade hjort- och älgköttet. Fast vänta lite nu, var det verkligen sanningen? Nej, sanningen är att JAG var den bästa belöningen! Det är ingen klyscha, utan det var verkligen så. Det som gjorde han allra mest motiverad var när jag klappade händer och gosade med honom, och även när vi pausade och gjorde lite roliga favorittrick. Visst gör vi detta på alla träningar, men just idag så låg Brownies fokus inte bara på godiset, vilket det allra oftast gör. Vi gick igenom alla skyltarna (tror jag) och i princip varendaste en satt perfekt. Om än att han var lite för ivrig och glad så att rumpan åkte upp lite för fort vissa gånger ;)

LYCKAA!! Jag vet hela tiden att det inte är själva momenten som är problem, det är motivationen. Och det är jag som är motivationen. Alltså är det jag som är problemet. Om jag bara håller mig positiv och tokglad är Brun också positiv och tokglad. (Men godis är förstås inte heller fel. Ibland är matte bäst för att hon har godis. Ibland är matte bäst för att hon är bäst).

Det handlar inte om perfektion, det handlar om känsla. Så frågan är egentligen hur det ska se ut innan vi vågar oss på tävlingsplanen igen. Fyra tävlingar där känslan står i fokus. Jag måste lova mig själv det. Jag får inte dippa i humöret. För det är ju så, i alla fall för oss, att med känslan kommer poängen. Brownie är ingen robot, han gör inget på mekanik. "Jag är glad att du är glad att jag är glad", som de sa på ett barnprogram för många år sedan. Så ska det vara.

Att anmäla till Smålandsstenar är för sent nu, men jag funderar starkt på Jönköping som kör en dubbel rallynybörjare 9/5. Vi kör en till träning med hel bana på klubben och utvärderar sedan. Det jag måste tänka på är att _alltid_ vara positiv, _aldrig_ dippa i humöret. Och förstås variera belöningarna.

Det bästa var att vi tränade på två planer, en gräs och en grus, där många andra hundar passerar, vilket innebär att där måste funnits en hel del intressanta lukter. Dock var nosen alltid uppe lika ofort som den dök ner, de få gånger den väl gjorde det.


Tjohoande efter en rallyrunda på träning för några år sedan.

onsdag 8 april 2015

Löpning med liten hund

Våren, solen och ljuset är här! Och visst blir det en hel massa mysigt promenadlunkande i skogen, men det finns få saker som är så härligt som att gå ut och springa på våren. Jag har aldrig löptränat särskilt seriöst, men i januari i år skrev jag att jag skulle satsa på hundlöpet. Hundlöpet blir det inte, men jag känner ändå att jag vill börja dra med mig den Bruna ut på en del rundor.

Därför har jag idag suttit och kikat lite på olika selar och bälten (har redan ett bälte, men det är för stort och obekvämt) samt olika tips och tankar om att springa med en liten hund. Är lite rädd för att trötta ut honom, men vi har joggat lite innan. Kommer börja med intervaller och kortare distanser för att sedan utöka lite allt eftersom.

Funderar lite på vilken typ av sele jag ska använda. Har faktiskt aldrig haft någon sele till Brun eftersom han är lös på nästan alla promenader. Men verkar som att en y-sele verkar vara det som blir mest rekommenderat, sen tänker jag mig även att den kan användas i vardagen också. Så det blir nog att åka till djuraffärn och prova någon dag.

Någon annan som löptränar/joggar med små hundar som har några tips? :)

tisdag 7 april 2015

Plojträning när den är som bäst

Ibland är det så skönt att bara släppa alla krav. Släppa alla tävlingsträningstankar. Bara greppa en näve (eller en hel hink) med godis, sätta sig ner på gräsmattan och leka shaping med den återfunna klickern, helt och hållet kravlöst.

Våran trädgård är inte sådär jättefin och prydlig och städad. Targetplankor ligger lite huller och buller och likadant med slalompinnarna från Rusta som väldigt sällan används som just slalompinnar. Idag användes de som krampinnar. Hug the pole var en utmaning i en tricktävling förra året, som vi aldrig blev riktigt klara med. Men den trickleken tyckte en Brun hund  var fantastiskt rolig att ta upp igen idag. Jag skrattade mest hela tiden medan jag proppade hans mun full av godis.Blev det fel skrattade jag än lite till.

Sedan lekte vi lite andra trick också. Det var till och med så att grannen kikade upp från andra sidan häcken för att se vad som stod på när jag tjoade "Branni, gå och kissa! Ja, kissa! Jaaaa!" med överenergiskt glad röst samtidigt som den Bruna baktasstargetade pinnen han skulle låtsaskissa på. Och precis som allt som oftast när han blir för överfjolligt glad petar han in ett handstand i det. För handstand är bra. Det är alltid lika kul.

Kommer en film på detta tricket sen när det är färdigt! :)

"Gå och kissa"? Jag tyckte du sa "hämta dendära pinnen som är dubbelt så lång som dig
och dra runt genom hela trädgården". Lätt att ta fel på de orden, de är så lika.





måndag 6 april 2015

En tripp till sjön

På kvällsrundan drog jag och Mami till sjön en sväng. Fotade och fikade och tittade på fiskmåsar och sådant där allmänt mysigt. Lite rallylydnad lekte vi också. Och OJ. Av någon anledning så blir han alltid hysteriskt hyperglad och fokuserad varje gång vi tränar på bryggan. Varför har jag ingen aning om, men skillnaden är så stor att jag önskar att varje rallytävling hölls på en brygga. Då skulle vi få höga poäng varendaste gång.

Eftersom det var mörk och kallt blev det inte så många bilder, i alla fall inte på rallyträningen, men ett par styckna i alla fall.

Känslan!! Om det bara varit densamma på tävlingarna.








Nej, vi är inte redo.

Att tävla handlar om så mycket mer än att bara kunna momenten. Det har jag fått lära mig. Det ser så lekande lätt ut när duktiga ekipage äntrar tävlingsplanen. Men det är det inte. Det finns så många andra saker som också spelar in.

Ja, så vi var på klubben i fredags. Hittade en kul bana med så många olika moment som möjligt. Framförsittande, ett två tre, ligg gå runt osv. Uppvärmning. uppvärmning är viktig. Uppvärmning som säger "nu ska vi leka rally, det här ska bli hur kul som helst!" Så vi körde några favoritskyltar och sedan ett backa tre steg som startrutin. När vi passerade startskylten var nosen i luften! Faktum är att den inte dippade ner mycket alls över huvud taget.

Men med ett steg fram tar vi ett steg bak. Eller ett sidosteg höger? För i starten kände jag av hans fokus. Men efter bara någon skylt slocknade han och följde med, gjorde skyltarna halvdant utan att tänka så mycket alls. Fokus, vad är det, liksom? Men det jag tycker var märkligt var att han nös och stoppade och kliade sig många gånger, vilka är tecken på att han vill men inte vet vad han ska göra..

Har det med värmen att göra? Distraktioner? Bruksnissarna med sina schäfrar på planen bredvid brydde han sig inte om, men hästarna på ridskolan mittemot var lite tokiga, tyckte han. När vi lekte lite kontaktövningar var fokuset igen på topp, vilket slocknade så fort vi började gå..

Ett som är säkert är att vi inte är redo för att tävla. Inte som det ser ut nu, och antagligen inte till på fredag då anmälningen går ut heller. Frågan är hur jag ska lägga upp träningen nu. Fortsätta träna bana någon gång i veckan för att se om han kommer in i det igen, samt träna på all möjlig sorts störning både hemma och på andra ställen? Ge upp, det finns inte. Jag vill inte ge upp att tävla med Brownie. För jag vet att när det väl fungerar har vi så fruktansvärt fantastiskt fenomenalt fjollroligt.(Och hur många fler positiva adverb på F man kan stoppa in).

Många gånger har jag analyserat de tre tävlingar vi varit på. Två 0-poängrundor och en runda på 88 poäng, varav 6 poäng var helt mitt fel (bris och ff), resten nos och ett snesittande. Det vill säga bara små obetydliga slarvfel från Brownies sida. På nollpoängrundorna har det varit nos. Och nos. Och lite till nos. Detta har jag alltid tolkat det som att jag har varit för nervös själv, men nu vet jag inte. Noset har aldrig varit något direkt problem på träningar, men detta nya vet jag inte riktigt hur jag ska motverka. jag får helt enkelt köra ett par gånger till och se hur det fortlöper.


söndag 5 april 2015

Riktig hundmat

Finns det något finare än att se sin hund njuta av riktig hundmat i eftermiddagssolen?
Idag blev det flatbone från gris som lunch/mellanmål.





torsdag 2 april 2015

Bortglömda rallybilder

Kikade runt bland gamla fotomappar på min dator nu ikväll. Då slog det mig att jag totalt glömt att redigera bilderna från tävlingen i juni 2013. Den som var min debut. Den som jag både får ett leende på läpparna och klump i magen av när jag tänker på. Men jag har till vana att ladda upp alla mina tävlings- och eventbilder på Flickr, som en liten portfolio-ish. Så det kommer jag syssla med ikväll.

Fick förresten påsklov idag. Äntligen! Den kommer firas med rally på klubben imorgon (för att se om vi är redo/kommer bli redo för tävlingen 1 maj. Anmälningen går ut 10/4) och traditionell påskäggsletning på lördag. 

Glad påsk!


onsdag 1 april 2015

Klickerbrilliant klickerfjant

Det var en helt vanlig dag i mitten av februari. Jag öppnade försiktigt ytterdörren för att mötas av iskyla och ösregn som smattrade mot verandan. Huttrande stängde jag dörren och sade högt: "Näru, ida' blire ingen långpromenad". Mest för mitt eget konstaterande. Jag började rota lite hundprylskåpet för att se om det fanns någon kul att leka med. Plötsligt såg jag en liten Brun näsa bredvid mig. "Leka NU! Nunu. typ nu." sade den Bruna näsan. "Okej okej" sade jag och greppade klicker och en näve godis. Så klickerlekte vi. Sådär som vi gör allramest varje dag. Med min svarta iClick som är min bästaste favoritklicker. Vad händer? "Nope. Nähäpp. Inte idag nä" sa den bästaste svarta iClickern. Den hade nämligen fått för sig att fastna och aldrig mer fungera. Och de gånger jag lyckades få upp knappen så fastnade den direkt igen. Ahaja, så kan det gå. Tydligen.

Så vi lekte vidare utan klicker. I över en månad lekte vi utan klicker. Hur leker man utan klicker? Jo, om man frågar en Brun hund fungerar det som så att man leker nyinlärning. Trick alltså. För om man ska träna detaljer måste man höra ett klick. Såere. (I ett desperat försök provade jag en blyertspenna. Didn't work. Inte alls.). Så som sagt fjollekte vi trick. Footstallen, till exempel. Och sideways cop-cop. Och påbörjade foot rebound, ett trick som kommer ta mycket tid. Men lite kunde jag stilla min abstinens. För faktiskt så känner jag mig ganska så handikappad utan klicker. Hur tränar man utan klicker? Med rösten kanske? Men det går ju inte, den används ju till peppningsord och allmänt babbelflams som tokbra motivation för den Bruna. Men jag kan ju samtidigt inte ropa "Rätt! Rätt! Rätt!". Nää.. Självklart for jag till djuraffärn direkt, men de hade inte iClickers.. (Jag vägrar boxklickers. Totalvägrar.).

Och så var det återigen en helt vanlig dag. En dag i mars, denna gång. Jag satt och åt frukost och filosoferade lite i min egen värld. Jag älskar långfrukostar. Nästan lika mycket som jag älskar iClickers. Och den Bruna prylen var lite sådär smått uttråkad efter morgonpromenaden och gick på jakt efter något kul att leka med i prylskåpet. Det finns fantastiskt mycket kul prylar där inne, det gör det. Man kan hitta alltifrån godis till pipisar, bollar, täcken/västar (aka trasor att kasta runt med) och en och annan target att sätta tassarna på för att kunna kräva godis för. Ordningen i prylskåpet är väl inte så bra som den skulle kunna vara.. *host*. I alla fall, i takt med att jag dricker mitt rooiboste och äter jeezlymackor hör jag en välbekant ihålig klickerduns. Kan det, kan det?! Jorå, även om jag vridit upp och ner och släng ut allt på golvet och gått igenom varje centimeter i varje låda och vrå hittade jag ingen extraklicker. Vad hittar den Bruna? Jorå, en röd iClicker (faktiskt den som är min allra första) som han ivrigt börjar tugga på det gula snöret på.

Det är då ingen tvivel om att den där Bruna är lika beroende av klickers som jag är, så mycket som han kastade runt med den och tuggade på den. (eller så kanske han bara var mer hungrig) Så kan vi äntligen träna mer detaljer igen. För klickern betyder två saker för en Brun hund: shaping och detaljträning. And shaping it was. Tog fram vår runda kattfoderburk som han fick klura med, slutade med att han stod på den och rullade framåt med framtassarna på burken. Varvat med att ligga på den, handstanda mot den, putta med nosen, lekmorra och buffa. Ungefär exakt den seriositetsnivå som träningspassen med en Klickerbrilliant Klickerfjant brukar se ut.

RIP Bästaste svarta favoritklicker.

söndag 29 mars 2015

Parlez-vous français?

Något jag länge har velat komma igång med är att lära mig franska. Min nästa hund, en berger des pyrénées à face rase, är en utanför Frankrike väldigt liten ras. 200 i Sverige, 120 i Finland och >50 i Norge, såvitt jag vet, till exempel. Att kunna förstå texter på svenska, norska, danska, engelska, tyska och nederländska är en stor hjälp (särskilt många intressanta tyska texter har jag hittat om rasen). Men nördig som jag är vill jag lära mig franska med.

Trött och seg som jag varit idag startade jag en franska"kurs" på appen Duolingo (finns även till datorn). Nu ska jag banneme se till att börja läsa franska, mer än ströord som "chien" och "chiot", som är ungefär så mycket som jag kunnat sen innan. Använde till stor del (utöver skolan) samma app för att lära mig tysk grammatik och utöka mitt ordförråd, och tycker den funkar super. Men kommer försöka hitta så många gratisappar som möjligt. Utöver det har jag gjort en spellista på ~100 disneylåtar med fransk text och engelsk översättning (y)

Finns massor av trevlig litteratur om bergern på franska, 2 böcker om rasen och än fler om alla raserna från Pyréerna. Så blir det även mycket lättare att följa uppfödarna i hemlandet, förstås. Men även om jag sska försöka hinna med att plugga så mycket franska som möjligt kommer det ganska långt ner på min prioritetslista. Kul är det i alla fall, att lära sig nya språk.

Någon annan som lärt sig ett språk för att lära sig mer om sin ras ursprung?

Fina face rase-flickan Flix, som jag träffade på en utställning förra sommaren.

lördag 28 mars 2015

With a touch of Brownie

Nu låter det säkert som att jag ska lägga upp ett lyxigt fancy kakrecept här. För det är så de stora bakbloggarna skriver när de skriver fancyrecept. Men jag är minsann lika lyxig hela tiden. Jag har då "a touch of Brownie" i alla mina kakor. Japp!

Idag fyller jag år! För att fira det tänkte jag baka en lyxig tårta med marängbottnar, chokladmousse, bär och grädde. Blere så? Nope. Efter femtioåttionde försöket att få kikärtsfluffet till snygga marängbottnar så slopade jag idén och körde på köpefika. För kikärtsmaränger, det är de enda marängerna jag gör. Är du som läser detta med i en vegangrupp eller läst en veganblogg, då vet du vad kikärtsmaränger är. Annars så är min version på receptet Här.

Det roliga i detta, vilket även är det mest fantastiska med våren, är denna fantastiska fällperiod som våra fyrbenta får två gånger om året. För det är faktiskt så att om man kardar en Brun hund, då försvinner inte ullen från hunden, utan ju mer man borstar, desto med ulltussar uppstår. Det är vetenskapligt bevisat. Efter 30-45 minuter gav jag upp. Det resulterade i att jag hade än mer Brownie i gårdagens bakverk. En hel massa, faktiskt. Så det var en stor bidragande faktor till att mina 4 timmar bakning igår var helt onödig. För maränger ska inte ha Brownie i sig. Det är inte på det viset det fungerar. Men när man har en liten hund som så fäller stora mängder, då är det så det blir. Då tackar jag vegangudarna att det finns massor av veganköpefika att köpa i affären.


onsdag 25 mars 2015

Stjärnmarkera all the rallytävlingar!

Japp. Det är min kvällssyssla. Hittade nämligen alldeles nyss för en liten kort stund sedan funktionen att stjärnmarkera tävlingar på SBKtavling. Säkerligen har den funnits där ca. alltid, men ibland får man lov att vara lite efter ;)

Så nu ägnar jag kvällen åt att stjärnmarkera alla rallylydnadstävlingar som ligger på vettigt avstånd. Sisådär 25-30 tävlingar är jag redan inne på. Vilka det blir är dock omöjligt att säga då jag inte planerat in vårens och sommarens andra aktiviteter. Har inte ens sökt in sommarjobb ännu.. Men jag får ta tävlingarna lite som de kommer!

En bild på mig när jag skrollar runt och ihärdigt klickar i tävlingar.
Fyra officiella tävlingar minst, det är målet. Nuu kör vi!

lördag 21 mars 2015

Snålt med uppdatering..

Här ekar det tomt. Väldigt glest mellan inläggen nuförti'n. Om man räknar bort fotoutmaningsinläggen (som jag har plockat bort då jag slutade med utmaningen av tidsbrist (jag menar, har knappt ens tid att skriva vanliga inlägg)) så är det 5 inlägg i februari. 2 i mars.

Anledningarna är att mitt eget mående inte varit på topp. Går att sammanfatta med ett ord: blärgh. kablurgbh. Vänta, det var två.. Är det ens ord? Interjektioner är det. Onomatopoetiska ord. De är nästan värda att punkta upp, till och med:
- Jag har haft en förkylning från helvetet och inte kunnat andas normalt på två veckor. Kan vara pollensäsongen som redan dragit igång, men har aldrig känt av det så illa förut, brukar inte ens ta medicin varje år..
- Nationella proven har dragit igång med allt det innebär (dvs min hjärna blir mos efter 4 h uppsatsskrivande).
- Min rygg. Min jefla rygg. Var och röntgade ryggen i torsdags, både bröstryggsröntgen och skoliosröntgen. Om ca 2 veckor får vi reda på resultatet och kan kontakta sjukgymnast. Äntligen.
- Jag försökte köra ett crossfitpass igår vilket betyder att jag har djävulsk träningsvärk i benen.

Men kul saker har hänt med. Ni vet när man verkligen har något man vill lära hunden, och det äntligenäntligen lossnar? Alltifrån snygga ingångar till fotposition, slalomingångar eller ett nytt trick eller övning. Det har hänt. Har i flera år velat lära Brownie Footstall, en övning som går ut på att hunden ska balansera på ägarens fötter när den ligger ner. En väldigt bra tillitsövning, anser jag.
Dock så har tilliten antagligen inte funnits där innan, förrän nu. Hur det gick till vet jag faktiskt inte helt, om jag ska vara ärlig, men plötsligt lossnade det. Att han till och med där uppe gör saker som att sitta fint och buga, det visar att tilliten (och hans egen självsäkerhet) är hög. Min bästa, bästa Brun!

Summa summarum, jag ska försöka skriva oftare. ordbajsa lite mer. Folk tycker säkert att det är urtråkigt, men min blogg är ju förstås till största del för mig själv att gå tillbaka och läsa.


måndag 9 mars 2015

A nom om nom..

Idag lyckades jag fånga ren lycka på bild. Ren lycka uppstår nämligen när en Brun hund får äta en lammfot. Det är nom, tycker han. Är glad också att han är så duktig på att äta rekreationsben (dvs oätbara köttiga ben). Gnager av allt kött fint och lämnar kvar benet.

Här kommer 8 bilder på en lammfotsgnagande Brun hund: