Så händer det som inte ska hända. Jag tar ut min frustration över hunden. Blir irriterad på honom, utan att det egentligen är hans fel. Jag som vet att Brun är extremt känslig känner mig såklart som en hemsk människa, men vad ska man göra? Allt är inte alltid perfekt. Bättre blir det inte när man går in på andras bloggar och på hundforum och ser hur fantastiskt alla andra har det..
Imorgon hade vi planerat in ett besök på BK, rallylydnadsträning. Men som det känns just nu blir det nog att stryka de planerna. Kanske mår vi bäst av att bara vara ett par dagar. Inte göra något mer utöver promenader och gos. Jag tror att vi båda kan må bra av det, sen får vi börja om igen.
Nu blev detta ett väldigt deppigt inlägg, men jag känner att jag behöver ta ut min frustration någonstans ;)
 |
| Min älskade, älskade Brun. Vi är så jäkla bra när vi är bra. |
Du är inte ensam om den känslan.
SvaraRaderaNär man själv är ur form verkar alla andra ha full koll och må toppen. Men jag har lärt mig att så är inte fallet.
Få bloggar om när det går dåligt. Kanske för att det inte är något att skryta om. Att fela är ingenting man vill visa omvärlden att man gör, men alla gör ju det. Vi har alla våra dippar, oavsett vad det gäller.
Ta du o Brun en stund för er själva. Se till er egen utveckling o relation. Att tävla mot andra är inget man ska lägga krut på (intalar jag mig fortfarande). Det gör varken dig eller brun till bättre individer.