Jag är klickerfrälst. Vi tränar nästan enbart med positiv förstärkning och klicker. Det är grundpelaren till all våran träning, hur långt vi har kommit idag. Tänkte ta upp ett av de viktigaste exempel på varför jag föredrar metoden.
Brownie gör/gjorde utfall mot andra hundar. I början alfarullade jag honom när han började skälla mot andra hundar på promenaderna. Höll ner honom på marken så att han nästan skakade av rädsla och obehag. Hjälpte det? Inte ett dugg, det blev bara värre. Brownie som var en ängel hemma, alltid glad och älskar att träna, blev som ett monster så fort han fick se en främmande hund. Jag drog mig för att gå ut i centrum och ställen där det fanns många hundar. Att tävla med honom kändes som en ouppnåbar dröm.
För ca. 1,5 år sedan fick jag höra talas om skvallerträning och positiv förstärkning. Det lät nästan för bra för att vara sant: proppa i hunden massa godis så att den slutar skälla på andra hundar. Jag valde att i alla fall ge det en chans. Klickade in honom och så, så att han visste att klickerljud = godis.
Första promenaderna var lite halvdana. Vi gick långa promenader för att leta hundar att träna på. Så fort han började vittra i luften efter hundar klickade jag och belönade. Klickern jag hade då hade inte så starkt ljud, så den droppade vi efter ett tag. Men principen var fortfarande densamma. Eftersom tiden mellan att han ser hunden och startar utfallet är mycket kort (handlar om någon sekund) brukar jag pocka på hans uppmärksamhet innan han ser hunden, och det fungerar utmärkt. Samtidigt som han får belöning ser han tydligt hur den andra hunden går förbi, men bryr sig inte utan väljer godis och belöning istället.
Numera har problemet krympt väldigt mycket. Vi kör fortfarande på att jag tillkallar hans uppmärksamhet (stannar eller säger hans namn). Då tar han kontakt och blir belönad. Visst är det inte perfekt ännu. Han kan fortfarande spänna sig och småskälla lite, och han gillar inte riktigt att vara nära andra hanhundar. Men vi har kommit en god bit på vägen.
Förr kändes att gå omkring i centrum, gemensamma träningar eller tävlingar kändes som omöjligheter.
Idag, ca 1,5 år senare har vi gått på gemensamma träningsträffar en gång i veckan i ett halvår, tävlat rallylydnad två gånger, samt varit publik på ett flertal tävlingar.
Det gör mig så väldigt glad när jag tänker på det. Det bevisar att positiv förstärkning verkligen är något som fungerar. Jag är övertygad.
Förr använde jag bestraffningar, både med ord och fysiskt. det var ju så de gjorde på TV, hur skulle man annars göra? I takt med att jag började bli mer hundintresserad började jag läsa på mer om olika sätt att träna. Då jag kom i kontakt med positiv förstärkning och klickerkonceptet, måste varit bland det bästa som hänt mig i hundväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar