Duktiga, duktiga Brun!

Brownie har haft, som jag nämnt tidigare, svårt med andra hundar. För några år sedan var det som värst, då han gjorde utfall och stormskällde så fort han fick se en annan hund. Nuförtiden är det mycket bättre, främst tack vare skvallerträning.

Vi fortsätter att träna varje promenad, varje gång vi ser en annan hund.
   På förmiddagspromenaden idag hade jag honom lös (!) i skogen. Vi lallade runt och klättrade lite i träd (se förra inlägget). Vi gick vid kanten av skogen. Den mynnar ut till en grusplan, fotbollsplan, som i sin tur gränsar till vägen. Rätt som det var dök en liten jakthund upp. Brownie spände sig något, tog ett par steg mot hunden och kollade på hunden, men för att sedan slappna av och kika glatt på mig för att få en godisbit. Det upprepade han flera gången medan jaktvovven gick förbi (utan att spänna sig då). Titta hund - titta matte - godis! Titta hund - titta matte - godis!
   På vägen hem sedan passerade vi grannens westieflicka. Samma sak där! Titta hund - titta matte - godis! Efter någon skvallring på westien brydde han sig inte alls om henne.
   Duktiga, duktiga lilla brun!