Dag 1 – Berätta om hunden

Jag var 9 år när vi skaffade Brownie för lite över 5 år sedan. Året var 2008. Först var han hela familjens hund, där min mor självklart höll på mest med honom. Hon lärde honom allt basic - rumsrenhet, gå i koppel, vardagskommandon med mera. Jag gick bara ut med honom ibland och gav honom lite godis då och då.
   2010 - när jag var 11 år, började jag intressera mig mer och mer för hund. (Kommer ihåg hur jag drömde om en sheltie, en ras jag nog aldrig skulle tänka mig skaffa idag.) Jag började gå ut mer med Brownie, och började lära han massa trick. Jag såg klipp på otroligt duktiga hundar på Youtube som inspirerade mig.
   Jag hade perioder där jag hade Brownie på "heltid" (gick ut alla promenader, aktiverade och han sov hos mig m.m.). Några veckor, sedan tröttnade jag. Jag var bara 10-11 och var inte riktigt mogen. Självklart backade alltid mamma upp när jag tröttnade.
  När jag var 12 växte hundintresset med rasande fart. Jag började intressera mig för olika hundsporter, främst lydnad och agility. Jag gick med i forum och satt timmar varje dag och fördjupade mig och läste allt jag kom över om hundar. Hund började betyda nästan allt för mig, och då bestämde jag mig för att Brownie skulle vara min för alltid. Här sitter vi nu, två år senare, och är hur tajta som helst. Vi spenderar nästan all ledig tid tillsammans.

Detta stycket kommer handla lite mer om själva hunden Brownie.
  Brownie blev min på "riktigt" (han står på min mamma då jag är minderårig, men han är ändå min) när han var 2-3, jag var 11-12 år (2010-2011 någonstans). Han är blandning mellan papillon, schipperke och chihuahua. Papillon och schipperke är jag säker på att det är i honom, men jag vet inte riktigt ang. chihuahua, då han varken ser ut eller beter sig som en.
   Jag kan verkligen säga att jag har haft tur - Brownie har verkligen fått det bästa av två världar.
Schipperken är känd för att vara robust och envis. Det är inte för intet som rasen kallas "den lille svarte djävulen". Från schippen har han fått robustheten, tålighet samt den lättskötta pälsen, även om hans är något längre (främst på svansen) och mjukare än schipperkens. Från papillonens sida har han fått lättlärdheten, energin och "skuttigheten". När han var unghund var han hyper och skuttade runt som ett fån hela tiden, vi trodde aldrig det skulle få ett stopp, haha.
   Varifrån färgen kommer är dock ett mysterium..
   Han har fått det bästa av två världar, han har allt jag vill ha i en hund.

Älskade, tokiga Brunhund!