Brownie är blandras mellan papillon och schipperke, två raser kända för att vara larmande hundar. De skäller för att varna och det är vad raserna ursprungligen är avlade för. Jag anser att det är en sak om hunden stormskäller och gör utfall mot andra hundar och katter och skäller okontrollerat, men i detta fallet ger Brownie bara ifrån sig ett fåtal skall, för att markera och visa mig att det är något där. Att försöka få en larmande hund att sluta larma förstår jag mig inte på. Det var inget jag tänkte på när jag tog över Brownie, men egentligen känns det ganska självklart. Skulle jag inte tycka det är ok att min hund skäller skulle jag inte heller välja en ras vars förfäder är avlade just för detta syfte.
Jag belönar inte direkt beteendet, mer än en bekräftande blick när han söker min uppmärksamhet. Jag väljer att inte göra en så stor grej av det, helt enkelt. Jag är glad att han larmar och talar om saker för mig, det är praktiskt t.ex. när man är ute sent och kanske inte lägger märke till allt man borde, så det är inget beteende jag skulle vilja få ur honom.
Ang. aggressivitet har det hänt ett par gånger att folk, vuxna som barn, ryggat undan eller sagt något i stil med ovan "farlig, aggressiv hund" mm. För en van hundmänniska är det säkert lätt att skilja på olika sorters skall, men jag kan tänka mig att det inte är lika lätt för alla "Svenssons" där ute. Men förvisso går det inte att förklara för varje enskild person.
Vad tycker ni, ska hunden få larma?
Hundarna leker på bilden, Brownie är alltså inte arg på riktigt. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar